God Jul

Jul även detta år. Och det ser ut att bli en sendarjul här nere! Knutstorp på juldagen anyone?
Julklapp till den som vet vem tomten är och var jordhålan hans finns!

No more Jug/Gbo

I kommentarerna hos the pricks säger Stefan, tidigare känd som Jug Stefan om varför din favvolänk inte längre fungerar: "Lamt intresse och en domän som glömts bort att förnyas, så enkelt är det. Ni (och andra) får hålla liv i "scenen" via era bloggar framöver." Det plus italienska porrspammarna, sura sendare som hugger på det mesta, skandalösa Fa-claims och tryggheten att inom lagens råmärken kasta bajs anonymt, dissa en sittstart, dissa en elimination, dissa ett område, dissa dåligt borstarbete, dissa smulig klippa, dissa någons diss mm . Om tio år löper tiden ut för sånt som sades nu och först då för vi reda på vem som verkligen var "Glenn". Lamt intresse? Ja det är ingen ide att hålla soppan i tallriken -intresset för att fylla ut GBO med nya problem har det senaste året varit just lamt. Så nu återstår bara väntan tills Sandbag slår upp portarna. Ny vår, nya lökar.

Dessa skivor anno 2008 har snurrat mest i sendit-skrubben. En titt på riktiga årsbästalistor avslöjar att jag inte är det störda indiefettot jag gärna vill vara.

Tänk om jag skulle klättra lite idag.

Hembyggds-mashup: Del 1 Något om sendare förr och nu - en julkrönika

Vi har konturlösa minnen av vad vi i våra tidigaste sendarår hörde berättas av våra föräldrar och andra äldre die-hards. De kunde tala om vad de själva hade upplevt och sent, men inte bara detta, de hade också klara minnen av vad de hört berättas från tidigare generationer. Hur kunde vi glömma vad våra bortgångna sendare hade så lätt att komma ihåg? Man kan skylla på bristande intresse, men det är tveksamt om detta är hela förklaringen. Vi vill nog fundera på om det inte i tidens utveckling ligger andra orsaker att peka på.

Sendare före oss hade inga stickar och inga buckets, topos med grader fanns sparsamt och läskunnigheten var dålig på många håll. Det fanns få möjligheter åtminstone i förorterna att dokumentera det som hände på sendarscenen.

Vad som förekom i deras sendarvärld måste bevaras i deras minnen. De tränades från födelsen att hålla info i minnet, att kunna berätta och föra vidare remarkabla flashar, knivig beta och rådande mode. Det kan jämföras med deras arbete som inövades från barndomen, och vidarefördes till följande generationer. De var heller inte splittrade av nutidens enorma utveckling som spänner med bredd mellan kaminbouldering och monos.

Med modern tekniks hjälp har så gott som allting förändrats. Det är kanske inte så konstigt om också sendaren förändras. Vi behöver inte lägga allt på minnet. Vi bildligt talat läser topos med bilradion på och evigt tjatter från polarens senaste Fontantripp. Det finns ingen möjlighet att i våra huvuden lagra alla de intryck och impulser som dagligen vimlar omkring oss. Det kanske är lättare att glömma det gamla när så mycket nytt tränger på. Om detta är den bästa förklaringen vågar vi inte bestämt påstå, men någon orsak måste ju förändringen ha. Vi kan bara beklaga att vi inte har kunnat bevara mer av vad som för oss är det mest intressanta, nämligen tillvaron och skeenden i vår sendarmiljö under artonhundratalet. Vi har namnen på många posses. Vi har en del efterlämnade tickmarks. Vi har möjlighet att studera gamla handritade topos som ger oss god inblick i vad sendaren hade för pads och vilket gummi som gällde. Vi har foton på enbart våra närmast föregående. Men som sagt, minnet av ”det gamla” och ”de gamla” är ganska konturlöst.

Ett i vårt minne bevarat intryck är ehuru hur man tilltalade äldre sendare. Den nu så utbredda du/yo!-formen har vi ingenting emot. Tvärtom kan det vara en slags, om än bräcklig, brygga mellan legend och kook, men den var otänkbar i gången tid. Särskilt vill vi minnas att man lade till beteckningen sender framför de manliga sendarnas namn, och sender efter kvinnonamnen. Sender Benjamin, Sender Piss-Erik, Sender Sakarias, Annasender, Petronellasender. Dessa namntillägg var liksom någon slags hedersbeteckning, och uttalades med djup känsla av vördnad.

Det var inte alla som benämndes så här, men varför just en del och inte andra är inte så lätt att förklara. Kanske var det åldern som utgjorde skillnaden. Som exempel tar vi fram ett otydligt minne. Ett par pojkar gjorde några taffliga press på Voodoo. Grusiga pojkfötter svettas mot de hala stegen. Det var inte alls ovanligt att det sendes barfota, speciellt om vinterna när det både vara sticky och fiskebåtarna låg infrusna - Sakta, rökande på sin pipa kom Sender Benjamin, under första världskriget rökte han maroc i brist på purple haze, pojkarna var inga under av etiktolkare, men när den gamle sendaren kom stannade sessionen upp. Han stannade upp en stund och stirrade på pojkarna en stund, gick sedan sakta tillbaka. Sessionen började på nytt men ingen hade en tanke på att störa den gamle. Utan ett yppat ord började pojkarna från och med nu borsta fötterna rena innan presset. Denne ålderstigne sendare hade sin jordiska tillvaro mellan 1809 och 1900. Många sådana liknelser skulle kunna göras om inte minnet hade svikit nertecknaren.

Sendarnas efternamn kom nästan aldrig till användning. Om det förekom blev det uttalat som Benjamin Bgts, Anna Aott och så vidare. Här ute var det ju nästan bara son och dotternamn på personerna. Namn som Benjamin Bengtsson eller Anna Andersdotter var så vanliga och ofta förekommande att det var omöjligt att skilja alla åt. Det behövdes andra beteckningar för att hålla isär dem. Det fanns till exempel flera stycken August Olsson, men bara en August-le-dyno, och bara en Filip Flapper. I de flesta fall blev de kända efter namnet på sina fäders och mödrars förnamn, ett namnbruk som ännu används i stor utsträckning och som vi hoppas får fortleva i vår bygd ännu i kommande decennier. Namn i form och uttryck som Anna-Goodfeet-Kalle och Pers-Mantelkungen var mycket vanliga. Det kunde utsträckas från ännu flera generationer, vilket gjorde att vissa blev ganska långa och svåra att uttala. I en del fall blev det förenklingar som från Elisabeth- Johannes- Five finger crimp Stefan till Eliss-Yo-Fi2cs. Eliss-Yo-Fi2cs var som vi redan vet den första att dubbeldyna White Russian i Fjällbo.

Så sent som i vårt sekels början uttalades många namn med betoning på första stavelsen. En språklig kvarleva från tiden när våra anföräldrar var norrmän. Mantelkungen kallades Manntelkungen, Goodfeet – Goddfet, o.s.v. Vårt språk och uttal i allmänhet och namnuttal i synnerhet var ju vid den tiden tämligen ”obefläckat”. Numera har ju tätare kommunikationer på alla områden gjort att vi snart inte kan skilja på fa-claims och dialekt. Försök att bevara det gamla idiomet har väl gjorts men tyvärr blir det nog mera till löje än till ett önskvärt resultat. Det går säkert aldrig att styra en sådan utveckling.

Någon klasskillnad mellan sendare i våra trakter har aldrig funnits. Kampen för bekväma landningar och god spot gjorde att alla sende med varandra på ungefär samma villkor. Det var väl bara de som kyrkobokförde sendarna som gjorde markeringar om det var nytursskapare eller betabitches. En viss skillnad kan vi dock peka på. De sendare som hade någon form av pad var mer ”etablerade”, om vi får kalla det så. Var mer true sender, och öppnade hårdare problem mer tillsammans med andra ”etablerade”. Men skillnaden i umgänge var knappast märkbar. Tyvärr vet vi väldigt litet om hur förhållandena var före den första sessionen på Eliss-Yo-Fi2cs enkla systemvägg i början på artonhundratalet. Vi vet att de hade sina småställen på många olika ställen. Men hur kunde dom hålla avgränsningen mellan så många olika smådelar? Visst förekom det oenighet om Fa:s här och var, men vi finner inga tecken på att det förekom egentliga beefs. På Hönö på 1880-talet fick sendarna sina enstaka problem sammanslagna i hela planer. Inte heller då syns någon särskild oenighet ha uppstått.

Den läsvärda ursprungstexten finns här.

Bonsaivågen utanför Röd

Jag önskar mig denna lilla perfect pit i storlek 6 fot i julklapp. Det går annars bra med ett PS3.

Arkivet: Alf, Häller

Midsommarafton -96 var regnig och kall. Olas kära himmelsblå fick stå för sommarfeelingen.

Deadline för synpunkter 19/1-09 + invigning

"Den nya bebyggelsen i kv Lejonet, Cedern och Eken omedelbart öster om Fabriksgatan bör få en utformning som i skala och identitet för vidare den karaktär som finns utefter Fabriksgatan idag."


Kvarteret Lejonet, det är Fabbens barrio det. Nu är det alltså på gång, den stora omöbleringen som hängt över oss sedan förra århundradet är annonserad. Mässan vill ha plats och de och de med. Men ovanstående citat ger en viss förhoppning om att Åkes trashVolvo kommer att stå kvar på baksidan även i framtiden. Vad som kommer att hända med Fabben efter att rivningskulan svingat färdigt är inte klart på långa vägar men enligt en tung källa är det inte kört på något sätt. På ett ungefär låter det så här: "De måste erbjuda en likvärdig lokal". Vill du ta del av vad som är på gång så läs igenom Programmet. Och har du synpunkter så är deadlineen 19/1-09.

Men upp med mungiporna nu! Det är snart invigning av de färska och fruktade boulderväggarna på Doomen. Givetvis är det handsprickan genom och förbi taket som står i centrum. Denna desperate hate machine bör generera god Fa feeling. Har du nog med kött på knogarna för att greppa kanten först av alla, ända från sittstarten?

Klicka till GB och klicka igen för information.

Sendit gillar Klätterbilders Söndagsbilaga: "(Jason Kehl jag tittar på dig)".

Dags att tänka på refrängen

December månad och det är hög tid att summera året som gått. För sendaren är det en smula märkligt att summera året. Sendarens kalenderår börjar som bekant runt höstens första frostnatt och sträcker sig med lite tur fram till försommarens första sighting av vita jeans. Sen kommer värmen i kombo med fukt på allvar och vi börjar varva ner, eller eventuellt krypa in under block på någon av de stora öarna en timme norrut.

För att snabbt kicka igång summereringen av det vanliga kalenderåret, vi håller oss till det trots allt, börjar vi med rock. En bra platta men framförallt en coolt gig:

Något mer klätterrelaterat:

#1 Orust och Kön - Ja det är väl ingen överaskning att öarna norrut toppar listan. Det är brant och det är omfattande. Om ett år finns det fler 8a där än vad det finns där du är.
#2 Häller - Om det hade varit större så vore Häller no:1 för all framtid.
#3 Expatriates på Härnäset - Något förhastat kanske men förväntningarna på pappaledigheten är enorma. Vi ser fram emot 1000 nya *** problem.
#4 Dan Osman har fått en fan page på FB.
#5 Diverse media - Bloggxplosionen är vårt nya Ipren under ansträngd arbetstid. En tår är på dock plats, RIP Alpinist.
#6 Tradvågen - Snart finns det ingen över 18 år som enbart ägnar sig åt sportklättring. Årets julklapp är en kilpetare.
#7 Repsäck - Det är på tiden att hylla repsäcken. Denna enkla påse som är så bra. Hurra på dig.
#8 Swedol - Bra borstar och minisågar samt ett fantastiskt sortiment av 12 volts vitvaror. Din hemliga dröm om en äkta hippiebuss deluxe är bara en tidsfråga.
#9 Din polares mondo - Tacka denne, speciellt om denne klättrar mer och tjänar mindre än vad du gör. Bjud i alla fall på kaffe.
#10 Debatt - Åtta a.nus nyhets/debattsida är det roligaste just nu på hela www. Näst roligast är Betnér på Aftonbladets redaktion.

En till låt från sendits topp tio lista över album 2008:

Surfet

Sendit bryter tystnaden med en bild på 37 åringen och hans gräddtårta. Nu blir det åter tyst.

Arkivet: Tail Whip

Spelningen med Spiritualized i måndags var fantastisk! Hade jag inte sansat mig så hade jag skrivit ner några rader om glädje och sorg, styrkor och svagheter, kärlek och förlust och eventuellt något om Kjhell Lönnå. Bra var det och vackert var det. Gospeldödsjazz är en inte allt för tokig sammanfattning.

Spiritualized var det sista band som spelade på legendariska The Hacienda i Madchester. Hasse var den sista som körde bmx-uppvisningar på legendariska Fabben (då med soffor, heavy metal, slackline och attityd deluxe).

Eftersom jag inte kommer ut någonting dessa veckor så tar de fysiska symtomen över, jag får hallisar och ser syner som att vi inom snar framtid kommer:

- få höra om fräscha 8a:n i götet. Gjorda av utomsocknes gissningsvis.
- minnas tiden då stämningsfulla bilder i strålkastarsken var trendigt.
- höra planer om en rejäl fest för alla possen med inslag av dynos.
- undra om inte luftpaden går att konvertera till vattensäng, eller nått.
- få läsa i GP om planer på en sådan här i anslutning till nya skateparken.
- höra om rapporter från skogarna söder om Ljungskile. Där ska det finnas modern lättgraderad bouldering tros det.
- få se good looking sendare göra reklam för hudkräm.
- återse armbågsdödarbacharstegen i ny tappning.
- se ytterligare en supertalang skola om sig från sport till trad av ren kärlek för linjer.
- roas av en beef som hamnar på förbundsnivå.
- glädjas åt att Gbg KKs hemsida får Guldägget i kategorien retro.
- förstå att Uddevalla är ett u-land. Flytta dit och borsta om du har tid.
- höra att pengar satsas på nya Fysiologihumiditetsgeologiskinstutitionen vid GU. Om 6 år har vi doktorstitlar i sendning.
- håna just dig om du riktar dig till oss och säger sända. Så tillvida att du inte är från värmland så heter det senda.

Mm mm.

Arkivet: Sportlov -00

Snabba väggar på Morro Negro, Lanzarote feb-00. Ett sportlov att minnas. Venga!

Arkivet: Wearing purple

En figur posar mer än klättar vid Lyse Kyrka maj -93. Lila fleece , lila tights och säkert en lila t-shirt med "climb more work less" tryck (dmm var alltså inte först). Varför jag väljer att visa min lila period är enbart av taktiska skäl -bättre att hänga ut sig själv först och andra sen. I arkivet finns några överaskningar. Stay tuned.

Taket ligger på blocken under För svårt för Rune i Lyse och vad jag minns så fanns det grepp hela vägen. Någon som varit där och kollat? Något att ha? Sendable?

Kultur:
Det finns biljetter kvar till Spiritualized nästa måndag (gbg):

Arkivet: Sendarspelet

Jag vet inte var Sendarspelet tog vägen. Åkte det i soporna eller hamnade det i bokhyllan där i Larchant? Denna vecka hösten -97 var fan den sämsta fontantrippen någonsin, regn och elände. En kväll ropade någon att det var "fuckin starbright" och vipps sopades dekadensen undan för drömmar om friskt soligt väder, för att åter plockas fram på morgonen när drömmarna försvann i grått väder. En dag som faktiskt var riktig bra slutade med ett pajat korsband och valiumdrömmar. En annan med Parismiddag.

- Ett, två, tre, fyra... Nej inte sandbagrutan!
- Haha! Nu får du stå och skava i 6 omgångar.

- Ett, två, tre... Åh ett Tickkort: Din talang uppmärksammas av localsen. Du blir bjuden på grillfest hos Jacques. Hoppa fram 10 steg.

En nyblonderad Coach reser sig i affekt när Hasse flyttar tillbaka hans pjäs några steg. Dåvarande Linköpings posset Krille Eriksson, Johan Lindvall å jag håller andan i väntan på att våldet ska börja.

Alla vinner

Vi diskuterade grader ur ett marknadsföringperspektiv härmedagen.

- Aha vilket problem! Så fiiint! Grymme!
- Synd att det ligger helt själv.
- Förvisso men det gör Vita lögner, Ghetto sprickan mfl oxå.
- Ja och folk åker dit.
- Visst.

Vad skulle du göra för att pusha ett superfint problem maximalt? Alla utom Mammut är faktiskt intresserade av att visa upp sin baby.

- Jag skulle sätta airbagga. En 7b som ganska snart sjunker till 6c kommer att locka mer folk än en 6c som stiger till 7b.
- Varför?
- För att den stått som 7b.
- Men den är ju inte hårdare än 6c!
- Du. 8 av 10 sender inte 7b, men sender de en 6c som stått som 7b så har de praktiskt taget...
- ... sent en 7b.
- Precis!
- Nice mannen!
- Så skulle jag göra. Plus ett bra namn som folk kommer ihåg. Något speciellt något fyndigt.
- Räktrålarn, Exploding Fist eller Arkiv x.
- Never!
- Emo-boy gets fucked in bar by rockers watched by tied up impressive girlfriend.
- Lysande!
- Klassikern är annars att sätta sitt eget namn på problemt. Runes arete, Bills slabb, Bengts send etc.
- Tidlöst.

Således:

- En sandbag lockar få starka, en airbag lockar alla!
- Yeah!

Animal (fuck like a beast)

Walker visar hur lätt det kan vara.

Lite trött

Huden slut, kaffet slut, orken slut, lusten slut, Frolic slut. Längtan till ett varmt bad, varm mat och kärlek.
-
nu blir det lugnt ett tag framöver
-
sendit and out

Blown away, Tjörn

Hasse greppar gubbflinten på Blown away assis ~6c+.

Oscars problem, Östra Sjukhuset

Le Joel har inga problem på Gbg´s senaste förortsproblem.

Utvecklingssamtal

Ett yngel sa att han hade sin första 9:a inom räckhåll. Talangfull och proppad med energi och helt aningslös om gamla tiders sendarkarriär där det skulle börjas med att gräva sig uppför 4:or. Har man väl börjar gräva så är det så kul att andra möjliga vägar till högre nivåer blir till något icke existerande. Som att bli intresserad av en ny motionsform, köra inomhus 5 dagar i veckan under vintern, komma ut i april och on-sighta 7+ som första led och sedan i slutet på augusti veta allt om dogging, open hand, andning och Hiltis sortiment till exempel.

- Shit asså, du måste klättra hårt?
- Nja det vill jag inte säga.
- Så länge som du hållt på!
- Conditions of the time.

Det finns säkert andra anledningar. Om jag också vill klippa ankaret på 9:or, vad är bättre än att börja med ett utvecklingssamtal? En titt på grafen avslöjar att något är fel. Finns det något annat som är viktigare än sendning?

Ynglets gröna sendarkurva är inte alls konstig. Eller som vi som inte riktigt hänger med i tiden säger - out of the box sendning.

Självtest:

I stort:
Hur ser du på senaste sendarår?
Är målen för din sendning tillräckligt tydliga?

Sendarsituation:
Vad engagerar dig mest respektive minst i sendningen?
Vilka är dina starkaste sidor?
Hur kan du få ännu större nytta av dina starka sidor?
Vilka är dina svaga sidor? Hur kan dessa göras mindre svaga?

Borst och rensningsarbete:
Hur är ansvar i förhållande till befogenheter?
Hur är arbetsbelastningen och fördelningen av arbetsuppgifterna?

Relationer:
Hur är relationen till sendarna inom crewet?
Hur är relationen till sendarna inom hela communityn?
Hur tycker du stämningen är?
Hur är din och min relation, enligt dig?
Trivs du?

Utveckling:
Vilka behov finns för egen del, för crewet, för hela communityn?
Vilken feedback får du för sendningen?
Är du nöjd med sendningen?
Hur ser du på din sendning framöver?

Dagens låt:

Sekvensbeefs bl.a.

Om du är intresserad om vad som har försiggått på den pad du köpte i somras så kolla in färska bloggen Fjällsport efter stängningsdags. Fina bilder från Norra Hönö, dvs Tjörn. John visade på god smak i och med Animal (Fuck Like A Beast) i helgen. Har du inte hittat till GB än så gör det och kolla in bilderna.

Sekvensbeefar bumlare emellan är kärlek. Crimp Martin sa härmedagen: "Jag föredrar ett bra steg på fel ställe än ett dåligt steg på rätt ställe". Så kan det vara. Och det önskvärda vore ju att experimentlustan uppmuntrades men oftast hörs det ett:

-Use the approved sequence dude.

Vilket normalt kontras med några väl valda:

-Din satans lösning är fan störd och ditt tokfula startmove med höger utsida är omöjlig för alla med normalastora fotknölar. Sen så är dina byxor otroligt fula. Du är från Power City va?

Vilket eventuellt betyder:

-Jag vill prova något annat. Jag är inte alls lika stark som du och jag är inte ens i närheten av att kunna smeara på formationen som du tycker är bästa steget. Kommer jag på en annan sekvens så kanske jag äntligen kan få ticka något som ger högre poäng. En sekvens för just mig. Det är synd om mig ändå.

Jag kör med det hela tiden. Min sekvens. Apindexet löser en del bekymmer och än så länge är det knäpptyst om att poängen bör justeras därefter. Menar förstås att poängen är av sekundärt intresse... Men om jag skulle vara intresserad av att få officiella poäng? En checkbox på scorecardet för hur lång man är vilket skulle sortera bestigningarna efter längd och grad. Alla som är 185cm, räck upp en hand om er första 7a i Font var Corto maltese. Och alla ni har tickat den som 7a? Just det, jag tycker vi har jobbat på rätt bra ändå. Sköna poäng va. Lite som att hitta en varm jacka på extrapris. För vem skulle komma fram till ett knippe +185are och påpeka att graden måste justeras neråt?

-Tryck ner snubben i burrito-paden och rulla ut honom på E4:an.

Och sen en box för vad som ryms mellan tumme och pekfinger för att balansera upp det hela -tioåringar som tickar crimpiga 5:14:ons bara för att deras minihänder kan matcha på alla grepp är klart icke godkänt. Hur vore det om Frölundas målvakt skulle ha jätteklubba och en plock stor som en spinnaker? Klart det blir lättare att vinna.


Kul YT-klipp:

Fina 6a:n, Häller

Marie etablerar sig för det långa startmovet på nordens bästa Fina 6a:n, Häller.

I morrn smäller det.

Imorrn smäller det i de södra delarna av landet. Kommer drevet åt ditt håll kan det vara bra att veta var du ska sätta sticken någonstans. Sitter det Jakt Pågår-skyltar nära ditt spot, ta det vajert och håll dig till mänskliga ljud.

H.H Slab Clinic

Häggqvist, Henriksson & Jutfelt dissar och hissar i vanlig ordning. Denna dag i Brattås.

Slabbdyno, Buel & Kultur III

Begreppet Slabbdyno har varit på modet ett tag nu. Inte som ett namn på ett specifikt problem, mer som namn på många problem av samma sort -mindre brant vägg med hopp från grodposition (oftast som alternativ till kass teknik). Det intressanta i sammanhanget är den transformation slabben genomgått. Förr var slabben en slabb, nu är slabben till och med överhängande på sina ställen. I Gbg´s repguide har detta förekommit sedan den blev orange, större delen av Utby och Fjällbo är svaaktigt. Säg det till din polare som precis backat av Mircas. Roten till slabbdynon finns hos crimp. Den före detta slabbfalangen där undertrycker sin lust för överhäng genom att tilta gränserna för slabben. Att inte erkänna sportfettot i sig är att fösa problemen framför sig.

Ola tror han är hemma på Buel, Brattås. En slabb utan dyno.

Att inte sportklätterlägret anammat slabbdyno är förvånande. De brukar av tradition göra sig lustiga över alla tradtomtar som kämpar för livet på facila sprickor. "Friends don't let friends climb slabs" var ett populärt uttryck för 15 år sedan, texten kunde t.ex. läsas på en plyfaskiva nedanför branta Råsklippan. Vem den riktade sig till är oklart, det hade varit bättre om den låg på klippan vid svaiga Silverberget. Men de hade väl fiender så det räckte. Och små kritpåsar. Raz repeterade förövrigt Chasing the dragon 8a i Mellby helt nyss. Numera med stor kritpåse. Grattis till Stefan, och till Lill-Mangan som ser ut att få behålla sina 1000 poäng.

8as rulle om Varianthysteri var droppen. Numera anser jag att klättrare är precis lika töntiga som geocachingtöntarna. Det var på tiden antar jag. Vore helt åt skogen om jag bara antar att alla på spårvagnen ser mig som en cool sendare där jag står med pad och teleskopskaft med fastskruvad tandborste, beredd på att gnugga nyturer.

Kultur III

Låtar som får mig att hoppa på förfesten är inte alltid lämpliga. Ett bra skruvat exempel är Sleater Kinneys stänkare The Fox. Väljer en annan låt nästa gång.

Veckans lista: Mogwais The hawk is howling, Shearwaters Rook & Dungens 4.

Veckans örhänge: Mc 900ft Jesus

Hopp i Brattås

I bought her a dozen snow white doves
I did her dishes in rubber gloves
I called her Honeybee, I called her love
But she just still didn't want to
She just never wants to. DAMN!

I've got the No Pussy Blues.

Nästa gång blir annan taktik. Ska visa musklerna, kamma mittbena, stoppa en Mont Blancpenna i bröstfickan och inte fisa. (foto ola)

Fabben vs Doomen

Simons Bygg med Coach Mangan har byggt nytt på Klätterdomen. Ett par hundra kvadrat highballs samt:

”Efter tradklättrarnas önskemål bygger vi en jamspricka genom den nya grottan.”

Det där med jamfest på trä har fortfarande trogna fans. En jämförelse med basket känns här bra då det i båda fall handlar om ljusskygga typer som tränar på udda tider, har svårt med nyrekrytering, har höga skor och krokig hållning. Sporterna finns som skoj aktivitet i förbifarten och de seriösa när en dröm att få visa upp sin sport för fullsatta arenor och inte behöva jobba heltid för få det att gå ihop.

Fabben vs Doomen

Två gym i stan och din form är dålig. Du tittar ner på dina händer och ser hel hud, inte ett spår av flappers och handjam, bara len och fin hud. Det är inte bra och det måste bli ett nytt träningskort. Du knallar in på gymmet och drämmer en sedelbunt i disken. Men i vilken disk? Vet du det så har du gjort ett val utifrån vad det nu kan vara. Du har kanske gjort ett mycket dåligt val. Klagar du titt som tätt på att formtoppen aldrig kommer, att underarmarna är smala som tulpanstjälkar, dead hang är svårt, att Grodans inte blev gjord i år heller så bör du minsann ta en funderare på om ditt val är värd all svett. Lär känna det andra alternativet!

Först skall det sägas att äntligen finns alternativ i rikets Första sendarstad*

Läge: Fabben ligger ett stenkast från Liseberg, Universeum, Scandinavium och Ullevi om du nu inte vet det. Bra för dig som är på besök och inte vill flytta bilen mellan Gbgs Big Five eller att ha möjlighet att dra på ett campuspass medan ungarna hejar hockey. Doomen i utkanten av Gamlestan lockar med gratis parkering för den som hellre lägger pengar på bensin än cityparkering. Replaget som utan förvarning blir snuvad på torr Utbygranit har inte mer än en minut till Doomen. Glöm dock inte att stoppa i en kritboll i påsen. Vinst till Fabben för bekvämt cykelavstånd. Åker du bil och kommunalt vinner båda.

Lokal: Fabriksgatan en novemberkväll – du förbannar mörkret och gatans vattenfyllda ojämnheter. En grå ståldörr i en smutsig fasad är din räddning undan mörkret. Fabben har rätt attribut för att tas för en skum boxningsklubb där slag under bältet är vanligt. Fabben är ett ställe att uppfostras på. Lättviktare och sluggers har kommit och gått genom åren och dagens stjärnor är praktiskt taget uppväxta i motlutet. De gamla lokalerna med pelare, vinklar och vrår skapar roliga klättring med också kollisionsrisk. Se uppåt när du passerar! Doomen är i allt ett bygge med pondus som lockar fram rak hållning och dyrkan för fosterlandet, ty denna lokal var en gång under arméns förvaltning. Doomen är nytt och fräscht och har öppen planlösning. Taket som bitvis är av glas släpper in ljus och frisk luft, plus att du kan spana in fiskmåsarnas sexliv på nära håll när du klippt ankaret. Kviberg KK huserar här och framtida landslagsstjärnor kan du se redan nu. Doomen vinner lokalfighten.

Service: Fabben satsar på gott kaffe och intimt häng i gamla soffor medan du på Doomen kan slå dig ner vid eget bord och ägna all uppmärksamhet åt artikeln i senaste Berghsport. Fabben som ett tillhåll för ilskna sendargäng är passé. När du som ny kom dit för 10 år sedan och började träningen med att fråga efter växel till parkering fick du höra att du var en storlagen idiot. Nu är det hej och välkommen men vi kan tyvärr inte växla. Proffsigt och trevligt. Doomen har ej upplevt de hastiga förändringar som kan uppstå inom communityn. Om det verkligen skulle påverka servicen är knappast troligt för Doomen är genomgående proffsigt och familjen Högström kommer inte att odla getskägg och bära basebollkeps bak och fram bara för att trenden i England råkar vara sådan. Behöver du gear så har Fabben fullt utrustad butik medan Doomen har standardkittet. Ingen etta eller två här. Kärlek och trivsel är praxis överallt i Götet.

Miljö: På Fabben finns inga skyltar som ber dig att undvika parfym och starka dofter med hänsyn till astmatiker och allergiskt lagda personer. Lokalen är svårstädad och dammlagret bakom väggarna är tjockare än mattorna framför. Doomen är nybyggt och av den anledningen fräscht, och det ska de väl ha cred för. Under rubriken Miljö hamnar även soundsystem och stämning. Fabben har en livlig skara sendare som tränat hårt ihop länge. Är din ambition att bli bängstark och ticka hårda problem ute i verkligheten är det hit du ska. Träningen sker till varierad musik av det bättre slaget. Dock är Åkes H&M soul ett observandum. Doomen är lugnare, vilket till stor del går att härleda till replagets parvisa struktur. Musiksmak är en högst personlig affär men vem som med hela handen pekar mot traven av Roxettesinglar är okänt, kanske är det Lill-Mangan själv. Denna aningslöshet om sambandet mellan musik och träningresultat är förbluffande. Doomen är dock vinnaren om vi bortser från balladerna. Men visst har äveb Fabben pinsamheter. Färgsättningen har under alla tider varit lustig och helt ur tiden.

Rep: Fabben har en mix av nytt och gammalt. Titta upp i taket i boulderdelen och du ser spår av leder! I holken som uppstod när stora svat spikades upp finner du det sämsta av dåtidens bästa, vertikalt med mantlingslåda och strukturfärg som ger infekterade sår om du råkar få en rispa. Ute iden den gamla båtmotorverkstaden som förvärvades för några år sedan finns moderna strukturväggar som lockar fram svår mjölksyra trots sin vid första titten blygsamma höjd. När det gäller repklättring är dock Fabben efter Doomen när det gäller utbud, höjd och antal leder. Kreativiteten hos respektive ledsättare kan förbättras. Det går här att slipa på variationen, framförallt på de lättare turerna som inte bjuder på större tekniska variationer. För den som har ambitioner på att bli uthållig så är emellertid Doomen oöverträffligt.

Boulder: Nu innan Doomens nya skapelser har fått färg så är Fabben vinnare. Rent historiskt har Fabben anor. Det var här Seb Grieve, Leo, Isabella mfl imponerades av olika tortyrredskap i nordisk furu signerade coach Lindstedt. Har du sett nuvarande trärum så förstår du att det är här är en powerfabrik. Utmanade väggar som främjar utvecklingen av sendning på vägg och lätt motlut finns i mängder men även en finger, hand och off-widhtspricka for good measure. Och sportgrotta såklart. Doomen har en lekfull svamp med friktion. I övrigt lite av allting. Boulderingen på Doomen matchar repklättringen fint och gissning är att det är här nästa revolution inom sendarträning kommer att finnas (coach Mangan igen). Fabben is king.

Special: Nyss nämda trärum på Fabben är fortfarande spjutspets. Och placeringen strax utanför omklädningsrummen är helt perfekt för att hålla antalet klättrare på en lagom nivå. Men som sagt, Doomen är på gång. Saids 9b linje uppför Doomens Volxkopia kan ses som specialträning med inriktning mot power-endurance. Fabbens plexiskärvor för att göra dig redo för Golden Feets dippkrimpar är dock borta. Special på båda.

* Gbgs tredje gym Fysiken som en gång claimade Sveriges bredaste vägg ingår inte i följande fördjupning.

Kanten utanför grottan

Sten-Åkes granne på kalasfina Kanten utanför grottan, Häller.

Överraskningar

Hur tänker de?

Spiritualized och Mogwai + sköna The Twilight Sad blir svårt att få ihop för en göteborgare med aptit för larmiga gitarrmattor. Det går inte att utesluta Rockcity i en turnéplan! Åker inte till Stockholm för travel is dangerous. Hit med Mogwai! Sendit topp 10 toppas förövrigt av Scotlands Shame med lågmält spanskt chatter:



Späckad höst för övrigt. När musiken kommer så kommer allt på en gång, t.ex krockar Built to Spill med M83 den 12 okt. Äta tårta där eller äta tacos där? Livets val är tufft.

Tisdagstanken: Ett firningsankare har sina poänger. Särskilt på klippor vars storlek innebär ett mindre helvete att ta sig ner ifrån. På tapeten är även att berg vars kantnära träd som används som firningsankare förtjänar riktiga ankare. På det populära hyllkomplexet i Tunaberg är träden så pass märkta av årtiondens repskav att denna verksamhet ska upphöra omedelbart. Tunaklubben har tillsammans med Länsstyrelsens borrat och donat för säkerheten, trivseln och skiten. Läs mer om tillvägagångssättet här, samt några imperativ för informations skull. Det hela låter som ett utmärkt initiativ. Det finns dock några aber. I Ohléns beskrivning framgår det att det inte blivit prioriterat att firningsankaren som satts upp även ska fungera som standplats och toppankare, men att det gjorts om möjligt. Räck upp en hand om du vill ha ett nedfirandes replag över dig. Firningspisten bör ligga i ointressant terräng. Och topprepsfästen är av ondo men mer om det någon annan gång.

Du står där på ditt efterlängade on-sightpress. Du har precis fått i en god bit efter en svettig cruxsekvens när du hör något fetto ropa Rep! Du blir så pass besvärad över att få 40 meter rep i famnen att du faller. Ruttet.

Kommer andra populära klättrarberg bli aktuella för liknande åtgärder? Kan det komma en dag där vi kan säga att vi står inför ett paradigmskifte där förstabestigarens attityder kommer att stå sig slätt mot statliga sendardirektiv?

Söndagskvällens överraskning: Gjorde ett försök att skjuta omslagsbilder på Galgberget i lördags. Överraskningen var att det stod 400 ISO i displayen halva dagen. Som upplagt för våldsamma och smaklösa åtgärder i PS. Ja den som är uppmärksam har säkert lagt märke till PS plötsliga närvaro den senaste tiden. Läste någonstans att dagens digitalbilder är gjorda för att efterbehandlas. Blir du irriterad på Lomoeffekter och färgexplosioner så vänta bara tills din Expressenläsande granne visar upp sina PS fixade bilder från årets PBM. Härlig helg för övrigt. Tack för gästfrihet och pepp!

Lina är färgstark på Än du´rå-hörnet 7+/8- trots 30 stegs överexponering. Vad gör man när det inte finns något annat än vita fält?

Dalle Häller

Henke doppar näven stilfullt inför picknickade senders.

Mellbyafton

Vädret är så fint så fint och dagarna går undan. Ut vid 16-tiden och sen skoj till halv åtta. Imorgon är det kvart över sju osv. Men mot totalt jävla mörker finns det dock bot. Den moderna sendaren packar ner lampor av fet modishang för ledljus uppåt. Ravekommissionen blir intresserad och sänder ut swatbussen.

Sendit medger blygsamt att belysningentrenden har gått oss förbi. Team Schrimp, Team Climbingpricks och Team Globalburning här alla väl utrustade. I våras när vi hade session i S-backa öppnade Ted bakluckan på sin Ghettocruiser och där låg kabeltjuvens dröm. Lampor, elverk och sladdar i mängd. Fullt tillräckligt för att snabbt sätta upp inflygningljus för heroinchartern från öst.

Vad ska inhandlas? Tips någon?

Pinnen tar åter över presidentskapet i Fists of steel med sin elaganta promenad uppför Instant Classic

Anna toppar ur Pole Position. Starkt jobbat!

Mellby igen! Brandröken sitter fortfarande kvar i sendarbyxorna sedan förra veckans herrmiddag där. Då liksom nu är kvällen fantastisk och återigen väller sendarkänslan genom kroppen. Team Fists of Steel smulade sönder motståndet på Instant Classic vars namn är rätt talande. Några långa nypiga move upp till läppen där stick och beslutsamhet avgör framgång.

Ja där fick då något att läsa Lina!

Kultur II

Först:
Hanna & Petters excellent adventures. Jag svettas och andas tungt av att följa deras tripp. Jag önskar självklart att jag vara lika tuff. Kör hårt. Jag är stolt över att bo i samma kvarter som er!

Nu:
Upplysningsverksamheten i den goda kvalitetens namn rekommenderar:

Built to Spill, Sticky Fingers 12 oktober kl 20:00. Start till mål spelning av grymma Perfect from now on. Spelar 13:e i Power City å 14:e i Malmö. Hög tid att lära sig älska waxet mao.

...the result is astounding all around. The length of the songs allows the band to create uniquely post-everything mantras, blending psych trances and drones, post-punk airiness and flow, and Martsch's affecting, tender singing and lyrics into a whole...

Är du naturvetenskapligt lagd på gränsen till Lars är det bäst att kolla om detta stämmer.

Inget som helst samband men den är rolig och från en annan värld:

http://pingisfan.blogspot.com/

Dagens

På en bädd av pads och mosade ungbjörkar bjuds en väl tilltagen vägg med mjuka grepp och bra höjd. Överst vilar ett skal av perfekt grepplöst utsteg. Serveras kyld och med fördel till större sällskap.

Den lokala franska kocken petar i maten och hoppas nervöst på ett par stjärnor i guiden.

Om du vill smaka tar du dig till pizzerian nere vid Stensjön. Där i sluttningen ovanför skall du finna. Det finns lite annat oxå, bla en förjävla hal slabb, Dalle glissante och en klurig enmovare, Saindoux från slemmigt sidotag. Inga oerhörda klassiker men ändå.

Valldasession

En fantastisk helg är till enda. Sendarsäsong innebär att klättring med bling med fördel kan förläggas till sydvänd Bohusgranit. En skön kompromiss av stick och värme. Sticky men inte kallt, varmt men inte hett. Lagom är väl ordet när svala saften smakar lika bra som heta kaffet.

Helgens topplista:

1 En hjälm trattkantareller på nedstigningen från Hallinden som blev till god kvällsmat.
2 En hjälm gula kantareller efter firningen på Vinternberget som blev till god lunch.
3 Oskars bestigning av My Event Horizon.

Förra veckans efterjobbetklättring i Vallda bjöd på munter lattjolajbans och ett klassiskt skav i Det positiva tänkandet anda. Häng med på sendarsession med måbracoacherna Hägg, Sjö & Kvist:

Night Goat, Brattås

Nöjsam desperation. Kommer nästa sloper att vara sticky eller smulig? Lina på Night Goat i Brattås, S-Backa.

Temperaturen kryper neråt såpass att det är dags att återvända till västkustens love & hate spot no 1, nämligen det vidsträckta område som kan samlas under namnet Sandsjöbacka. Oftast kallas område för S-backa men Sendbacka, Smulbacka, Sunkbacka, Slopbacka, Stickybacka, Swampbacka, Slabbacka, Specialbacka mm är andra populära namn. Kärt barn har många namn som bekant.

Klassens snyggaste tjej & Raggarparagrafen

Klassens snyggaste tjej & Raggarparagrafen

En av grundidéerna med bloggen är att leverera information om vad som nytt är. Så här är två alldeles nybakta problem som håller hygglig klass. Klassens snyggaste tjej 6a vid Branta Trappan har ett klurigt startmove å sen är det mest luftigt. Raggarparagrafen 5 ligger 10 meter höger om Milen på 40 i Mellby och har trots skönhet och runda former hitintills varit förbisedd. Slopigt och balansigt i världsklass.

Eftersendning

Eftersendning i Mellby

Mulligan

Henke har precis flashat Estetica 6c vid Branta trappan. Å nu är det min tur. Det ser ut som att greppen är goda, det gäller bara att gå på snabbt ty fotsteg finns ej. Upp ett halvt move sen tjoff å pang i paden. De mindre nogräknade crimparna säger:

-Det är okej med en mulligan.
-Vad sa du?
-Du hann ju knappt lämna backen så det är okej med en mulligan.
-Flashen då?
-Flashen finns kvar *

Jag ser mig omkring och instämmande nickningar möter min oroade blick. En kuslig känsla sprids i min kropp, samtidigt som mörka moln sakta kväver det vackra ljuset. Det blir kallt. Vad är det som händer?

And i'm crying all the time
I have to keep it covered up with a smile
And i'll keep on moving on for a while
But i have a broken heart **

En annan gång under en livlig forumdebatt om bestigningar i dess olika former saknades begreppet pinkpoint. En modernist som förmodligen trivdes med borrade fingerhål hytte med näven när jag påpekade att det är en pinkpoint om säkringarna är förplacerade. Detta as till sportklättrare avslutade dock sin strof med viss briljans – att pinkpoint försvann samtidigt med Think Pinkbyxan ***

Är det dags att rita om världskartan ännu en gång?

* En lätt frisering av ordväxlingen. Flash var det aldrig tal om! Det handlar om att inte behöva ställa sig sist i kön av väntade sendare om etableringen var tafflig eller om det var frågan om SSID. Detta är endast en liten dystopisk tanke. Håll tummarna!
** Broken heart av Spiritualized, som spelar på trägårn 3 nov. Vi ses där.
*** Think Pink finns. Märket har åldrats illa och backas nu upp av soft-porn muzak i Italien.

Och en annan sak:

Henrik: Angående diskussion om att det var bättre förr. Det är svårt att se om du verkligen använde fotöglorna på dina Ron Hills eller inte då du har strumpor på dig. Hyffsad töntstämpel annars. Ett specialscript gör att bilden endast syns när du tittar.

Evinrude aka Duoprop, 5 på Hönö

Sessions på Rivö

Nytt och gammalt på Rivö! Men egentligen spelar det ingen roll då Rivö är ett äventyrsområde utan vare sig namn, grader eller topos. Så var det sagt en gång och så kommer det att vara tills någon ritar topos och dokumenterar. Har du lust så kör på! Hör med oss bara så att vi kan rätta namnen och graderna på det du hittar.

1 Överfarten är fortfarande en fest i bottenlös lera. 2 Jonna njuter superfriktion på pumpiga högerlinjen. 3 Gäggamoja gör fötter lena.

1 Jonna på Slabben vi såg förra gången. 2 Lina på Slabben... 3 Olio dödscrimpar på Den med dynon på slutet.

Henke drämde till med en lyckad bestigning av Branta sprickan (läs: fa på Tore Line). Linjen såg vid ankomsten lika hård, eventuellt stenhård ut som jag mindes från förra gången (midsommar -05). Då var det hundra grader varmt och storhelgens obligatoriska attribut genererade maklighet, några sköna slabbar och ett par dopp . Nu var vädret fint och sticket gott nog. Och gröt i magen. Succe!

Urtoppningsglädje

I september månad brukar sendarna gnugga sig i ögonen och vakna till. Hösten är här och sticket är på uppåtgående. Mängder att längta till och mängder med möjligheter - för sommarträningen med skoningslösa campuspass och 150 kg bänkpress lär ju ge utdelning deluxe! Men det kom av sig en smula:

Vackra fragment av soliga semestertider
Kortbyxor och längtan till dopp

Lina crimpiga Estetica 6c glider
Spritter av glädje på dess topp

Höststicket kan vänta ett tag
Det är nu värmen uppskattas

Vi vill ha brittsommar varje dag!
Regn och blöta kan gärna fattas!

-----
Om du tänk tanken. Tack tack men jag säger nej till poetry-slam -09.

Ulorna

Mackan promenerar försiktigt längs Brofjordens stränder.

Lifestyle har gjort sitt

Sendit håller med BRUNO. Lifestyle håller inte längre. Tiden går (framåt).

Efter att helt utan tanke på eventuella påföljder avverkat en skål glass med banan och hackad chocolate noir till kvällsmat sitter jag gott i soffan och jäser. Jag är inte mer klättrare än att jag kan smälla i mig ett och annat från den smalaste remsan på kostcirkeln utan att drabbas modern ångest.

Finns det någon i klättersverige som likt Ben Moon i hardcorerullen Bouox 8c går in på apoteket för att väga sig varje morgon? Vill ogärna minnas att jag körde en kur vetediet upplöst i apelsinjuice för att om möjligt loosa några kg inför en FA på en tur i nedre sjuaregistret. Upp kom jag och något kg lättare var jag. Dagsformen var högst troligen en smula inbilsk.

Homegrown i mungipan och en stout i näven tillhör klassiskt sendarleverne, ävenså passerad gurka och sportdryck - allt utifrån individuella ramar, visioner, förvirring och epok. F1 legenden James Hunt hade texten ”happiness i a tight pussy” broderat på overallen enligt pålitlig kompis. F1 legenden Michael Schumacher bar sponsorspäckad skjorta.

Avslutningsvis: "The lines between personal identity and the everyday doings that signal a particular lifestyle become blurred in modern society" – Giddens 1991

…..

Notera att medan Ben nervöst flyttade vikten på vågen så sysslade Johnny D med balanslekar på lekplatsen utanför. Old-school Wildstyle lockar men är få förunnat.

Gets lost in the "Sherpa Shack" gift shop.

Titeln på denna post är från www.mnteverest.nets humorsida. Om det verkligen är roligt är jag osäker på men poängen är klart munter och förtjänar vidare utveckling.

10 tecken som avslöjar att sportklippans du förlagt din semester till är ett företag:

1 Köranvisningar till sportklippan finns på din bilmonterade GPS.
2 En välkommenskylt på parkering upplyser dig om dagens evenemang.
3 Hot-Dogging bokas gärna i god tid.
4 Ditt projekt för säsongen heter McDonald’s, Langley eller Peak Performance.
5 En webkamera med tillhörande Wet´o´meter sänder 24/7.
6 Uppfyller Sportklätterstandarden för sportklätterbelysning på minimum 1000 lux.
7 Konstgräs och säkringscaddy presenteras som årets nyhet.
8 Du blir uppmanad att använda kritboll av snubben i marinblå pikéskjorta.
9 Kommer du inte upp så får du ändå 500 poäng om du löser Guldmedlemskap.
10 Exklusiva medlemserbjudanden som signerad singel av din sportklätteridol.

En helg i Bohus

Ola spanar in helgens äventyr. Linjen är uppenbar, någon har målat vita prickar på väggen, Intressant klättring med storslagen exponering i övre delen. Perfekt njutbart äventyr för andreklättraren (märk att andreman är en gammal benämning på den som klättrar tvåa i ett replag. Numera brukas benämningen endast av hårda instruktörer som pratar robotspråk). Vad heter turen?

Ola på Sitta i skiten 6+, Jimmy på Ärtskidan 6 & Mackan stirrandes på Lasserisset 7+

Kolla in Walkers sida.

Påmind

Den uthållige fransosen hör av sig och meddelar att mina favorit 5.10or blev kvar hemma hos honom efter förra sessionen. Det var för en månad sedan. Och inte har jag saknat eller behövt dom. Med andra ord så var det länge sedan det var krita mellan fingrarna där hemma vid kvällsölen. Och den sista sessionen var under kvarten innan regnet. Undrar hur formen är? Tja, den var inget vidare innan så det är lungt. Avbrott i sendandet är ett starkt ord för det är så det brukar vara.

Så varför inte dunka upp en till bild av den aktivitet som utövas för stunden i väntan på helgsticket. Ska ta mig tusan klättra lite nya grejer. Vart blir nyhet nästa vecka.

På Bergmans Fårö är det gubblongboard som gäller.

Fritid

Gotland må ha sämsta stenen i världen för klättring, förutom möjligtvis Galgberget som har ett par turer som framkallar kalksportvibbar fast utan Volx-doft (människobajs). Stenen som har vatten på sig är bättre, speciellt med lite dyning från Baltikum. Semesteraktiviteter! Cleana väggar! Snabbt! Klättring suger!

Imorrn börjar vardagen igen.

Vilskudd

Lule-Stefan blundar en stund på Vilskudd, Välseröd. Förutom att den är både klassisk och fin så rekommenderas en stunds fikande i närheten när klätterturister satsar allt på en nervös on-sight med repdrag från helvetet och fantastisk betabombning från andremannen som följd. Den storslagna upplevelsen går från pepp till håll käften. 3 timmar senare (lång fika för dig!) sorterar de racket under tystnad, sätter sig i bilen, kör till stugan, lagar mat och nämner nått till andra som undrar om dagen varit grym. Det första och sista dom säger varandra är godnatt. När Lule-Stefan och Vreta-Patrik kör är det avslappnat kallprat under den kvart som äventyret tar. Local knowledge och rutin. Gamla gubbar med fist-jam ärr.

Bil 2000.- SÅLD!

Mazda 323 -86. 20.000 mil. Maskinellt bra, gick smärtfritt under mina 5 år. Drivknuten nu kass, bilstereon & hatthyllan försvann vid ett inbrott och en del smärre blessyrer finns efter ett aktivt liv. Rost finns runt skärmar men balkar o dyl har oljesprutats flera ggr i min ägo å ser fina ut enligt besiktarmannen. På sitter halvdana åretruntdäck. Äkta tjackpundartrassel där stereon satt och märke efter skruvmejsel i dörren. Slå till nu och jag skickar med en boulderguide! Pris: 2000 kronor