Terminsavslutning och gråtmild...

... som jag är så här dags efter ett par brews med klasskamrater så finns det bara två saker som spelar roll i hela världen: en rörande version av Den motherfucking not sendeble blomtertid nu kommer på elpiano och ett häpnadsväckande på pricken citat från Andreas Baek från en sedvanlig debatt på 8a:

"Glöm inte att den enda riktig sanna klättringen är tradklättring on-sight! Allt annat är övning."

Och med det kan jag går jag till sängs med ett leende och förväntningar på våta drömmar om fist-jam och sommarsvettig ryggtavla. Och för att slå hål på denna emotionellt stinna romatikbubbla levererar sendit en strip inom det senaste bastubadet inom klättring, lätt inspirerad av denna ögonöppnare från Climbingpics + övrig sendarblogsfär:

"Klättring må vara en primitiv sport, men är en potent grogrund för djupa/grunda/komplicerade/banala tankar och diskussioner. Om man under senaste fem åren antecknat alla bisarra/intressanta/världsomvälvande ämnen som behandlats bland karbiner och madrasser hade resten av mänskligheten häpnat inför den kreativitet & kraft som dväljs bland blocken."


Haha, skrock, skrock. Fa är som sagt det senaste hot stuff inom den relativt smala genren klättring. Smal i jämförelse med fotboll och hockey, smal i jämförelse med framgångar i curling och kanot, smal i jämförelse med lijfstajl Paris-Dakar soloisten. Och det är väl bra. Nu när jag ändå har nämnt worldsporten fotboll; visst är det rart av GP och ägna 2 uppslag dagligen om EM-lagets uppladdning i Ljungskile med komplett cover på deras aktiviteter - här åker de Ribfettobåt, här spelar de poker och så här ser deras frukostresturang ut. Inget fel i det men lätt kritik bör ändå framföras för... Vänta lite nu. Förlåt. Jag gjorde det nästan igen- jag var nära på att dissa landslaget och deras tänkta guldmedalj men så är det inte alls. Fotboll är grymt! Tjohoo! Jag lovar att bänka mig så länge Zchlatan levererar. Burp!

Var var jag? Smal genre ja. Hmm, har faktiskt glömt bort vad jag ville säga. Har hunnit göra några saker sedan nyss. Månne det vara en slags symbol för hetsig reaktion inför ett fenomen som låter alldeles för mycket eller om det möjligen har med total överexponering för stunden att göra? Och för att efter en halvlek bli nermejad pga total besvikelse från expertisen? Ungefär som att tävla i klättring och inte prestera trots en sagolik ligatitel i Fontan veckan innan. Tävla suger. Tack och lov att sendning aldrig kommer att bli mer än korpidrott.