Några ord mitt i veckan

Jag tackar för den uppskattning jag fått sedan bloggdebuten, eller fortsättningen kanske jag ska säga för jag har trots allt bara varit ute på sjön ett tag.

Johan på underhållande Klätterbilder spår att hans intresse för klättertidningar kommer att ta slut om sex månader. Om han syftar på svenska Bergsport har jag inte en aning om men för egen del så har jag inte under de senaste åren kommit längre än att jag svept blicken över omslaget och dess text där borta på Stadsbiblioteket. Och då är den helt gratis att läsa. Och egentligen är det samma sak för utländska tidningar. Det sista riktigt roliga jag läste var i nytursrutan i nyss nämnda tidning (japp yngel, förr rapporterade vi in till en nytursredaktör även om det var en sökt tur med ett fantasilöst namn på Kullaberg) Detta var någon gång då jag glatt studsade omkring med hemmasydd kritpåse och svarta Tao och de muntra orden var Daniel Bidners fantastiska nytursnamn som jag tror var, rätta mig om det inte är ordagrant, Guillou låter sektledare piska kvinna i TV. Varför det är något sådant som jag har lagt på minne är en möjlig gåta men jag upplever att det kan vara så att det ger en skön distans till prestationen samtidigt som att det är så oerhört väl valt namn. Smaka på det en stund… nå? Hur ska jag få samma upplevelse en gång till? Tipsa mig gärna men Shermans Slightly censored climbing storys har jag redan läst om det är den du tänker på.

För att inte tappa bort Johans poäng så återvänder jag dit. Välskriva bloggar som exempelvis BRUNO med god bredd fyller ett utrymme som inga tidningar har en chans att matcha. Här kan jag få en smula av samma känsla som Bidner bidrog med, kolla in rubriken Chicago, icke, Skultuna!? och försök förstå varför jag blir rörd när klättervänner levererar en del vardag och en del sendning. Jag gissar att bloggtexters storhet ligger i att de uppkommer och publiceras så snabbt. Tänk om en till stor del annonsberoende tidning skulle granska texten först? Vad blir kvar? Baron Bosse redpointade The Annihlator 9a på andra försöket. Han säger att han har tränat med denna specifika tur i tanken hela vintern. Noterbart är att Lether Morrison har registrerat den som 9a+ på 8a.nu. Å det vill vi väl inte läsa i en tidning, det är ju ändå gårdagens nyhet hur snabbt än modern trycksvärta torkar. För att exakt illustrera vad jag menar med att bloggar ger mer än tidningar så knåpade jag ihop detta för sådär 15 minuter sedan, strax efter att jag kommit hem våryr från en ordentlig After Work. Vilken tidning väljer att publicerar ett sådant ögonblick av plötslig inspiration till följd av att hittat en compact disc med gamla scannade foton?

Järn-Andy tar sig upp på Fettostenen på Hönö i styv kuling och visar med enkel gest vilka vördnadsfulla naturromantiker vi sendare är. Men varför slår han ut armarna och vad tänker han när han står där med frisk luft i lungorna? Är det den kraftfulla omgivningen med sitt rasande hav och piskande vind som ger honom en upplevelse av religiöst slag eller är det att var på toppen och känna fighten rätt i nyllet? Är han medveten om att det finns andra människor på samma plats? Är han helt och hållet fångad av stormen och ser sig som en albatross på väg dit vinden för honom? Är han en skeppsbruten som ohörbart skriker Ta mig då din jävel! Är han en galen ubåtsvakt som utmanar både väder och alliansens spaningsflyg?

Foto: Åsa Holmner-Rocklöv