Ingen lustig bild eller ens en lustig idé har nått fingertopparna sedan The Heat slog till på allvar. Värmen har iofs dallrat i ett par veckor nu men till slut vann den över sendningen, för en del. För när jag ser ut över ett spegelblankt hav ser andra ner i kritpåsen och konstaterar glatt att Oj vad krita det går åt.
Lämnar Gbg för en minisemester till ostkusten. Ingenting i packningen avslöjar min böjelse för små gummiskor, fotfil och nagelborste. Sex timmar efter avgång från Örgryte fäller jag ner rodret och testar lite lätt kraften i kolfiberpaddeln som Anders på S:t Anna Kajak säger levererar kraft om man ger den kraft. Låter perfekt då kraften är bättre än tekniken.
Vi lämnar Tyrislöt och drar oss utåt havsbandet och rekommenderad mysplats med garanterat vacker solnedgång trots ”fel” kust. Det är en galen kväll. För alla som har sjövett så är det två saker som gäller, glassy eller styv kuling. Denna afton är det klassisk evning glass off som det heter på surfarspråk. Vinden lägger sig med solen och havet stillar sig till den grad att ett försiktigt paddeltag känns som ett brutalt övergrepp mot ordet Fridfullt.
Helena är i Viggo Filtner mode
Fågelskyddet så här års begränsar manöverutrymmet för äventyrliga färder bland de yttersta skären. Drömmen att hitta en slab med en sucky våg lever. Där ute någonstans, allra längst ut finns det en ö med en liten gräsplätt lagom för ett tält och strax utanför bryter det en våg som La Santa pero sin loco locals. Någonstans. Någonstans där ute. Ja den finns, jag vet att den finns… måste finna den.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar