Kära dagbok

Ibland är händelser rätt otroliga. Ja många otroliga händelser utspelar sig dagligen för många människor.

En gång på Vinternberget föll Ola och sista biten rippade. Biten, en wallnut tror jag, försvann spårlöst och kvar var på repet var en ensam karbin. Kilen och halva mellanslingan borta. Svårförklarligt än i dag. I januari stals min bil. 3 veckor senare står den på ett torg nästgårds full med kattmat och golfbollar. I natt försvann den igen. Åt det sa jag både kuken och faan högt och tydligt. I kväll satt jag och slöade på spårvagnen till psykadeliska riff från Built to Spill. Tre hållplatser hemifrån ser jag min bil snyggt parkerad bredvid spåret. Den höga musiken i örat får min överraskning att låta något mer än vad jag hade tänkt då i stort sett alla på vagnen tittar på mig. Vad gör jag? Hoppar av, springer tillbaka, kollar, ringer snuten, frågar, svarar mm. - Jo vi skickar en patrull. Rör inget tills dess. Polisen kommer och tar sig en titt och snart så står bilen där hemma igen som inget hade hänt. Paden kvar i bilen, stereon och hatthyllan borta, soppadunken tömd med tillbakalagd. En liten plastback innehållandes lite skit, några spännband och ett knippe boulderguider i en påse. Alltså. Köp inga guider på Kvibergs marknad, det är förmodligen stöldgods! Däremot. Ser du någon knarkers i Utby som går och letar lätta tickar så gör inget överilat. Låt liraren senda men fråga om han har en hatthylla till en Mazda 323 -86 liggande.