Det glöder i alla fall...

...om någon trodde veden var slut. Så är det inte men arbetet med den nya kollektionen tar all tid. En flygarjacka för frusna sendare måste sys om, harembyxornas finansiär drog sig ur, kolfibersticken för gramjägaren dras med finishproblem och häftet med hejarramsor var på tok för göteborsk. Så gott folk och lojala sendare som fnyser åt eliminationer - en dag så.

Så var det jag som dras med något sjukt. Fingrarna är sköra och det känns som att stenen är1000 grader varm. Ja det bränner och medicinaren på jobbet har ingen aning. Så nu är det inte alls kul att senda. En ny mountinbike så länge kanske. Men visst fasen, jag har köpt mig ett Ps3 och en massa våldsamma spel. Hej så länge.

Råkrimp

En hederlig råkrimp lär överleva både open och knee-drop

Den finska areten aka Den onde, Tolered

Henke tittar försiktigt över kanten med hopp om att kunna överrumpla ett par bra grepp

Piska mig hårt, Utby

När ladugårdsdörren kommer smygande och du känner av luftigheten, kom då ihåg att den bara är 5-...

Sticky @ Tolered

Ola på väg att lägga näsan i blöt på Växelström

Arkivet: Dvärgdöden

Sparky gör den känsliga korsningen/matchningen på Zwergentot

Uppdrag S-Backa

Jakten på intressanta linjer går vidare. Nere i S-Backa finns det gott om terräng som förmodas vara okänd terräng. Eller finns det fler naturälskare som riktigt myser av att gå genom kalla träsk och över glashala hällar? Vad ni än har funnit så är förståelsen min vän. Här nedan ser ni två bilder. Den vänstra är från O-ringen 2008 och föreställer en glad amatör i den helfestliga klassen Stadsbo senior. Den högra bilden är på en till synes ytterst delikat arete med perfekt landning + en gubbe med ryggproblematik. En exakt rakning för att få bort löst fras är givetvis en rekommendation innan sendartåget börjar gå.

Området som gicks igenom ligger söder om Oxsjön. Det finns några hyffsade linjer men frågan är om det är värt jobbet. Är du Fa-kåt och dessutom gärna gör en grej av att senda över exotiska träsk så är det hit du ska. Areten ligger dock hyfsat till och är värd att nöta på.

Grå dag

Jag kan inte låta bli att asgarva åt detta klipp varje gång jag ser det. Det är så perfekt -precisionen, tajmingen, stilen och ljudet. Det är kanske den perfekta bailen:

Snöblandat blandat med regn. En bra inomhusdag för film, god mat och bouldering. Och pill med nya leksaken Panasonic Lumix Lx3. Den lovar gott med 24mm och f/2. En bra sendarkamera för bigwalläventyret mm. Och nu när jag hittat reglaget för att stänga av ISOautomatiken lär det bli bättre.

Lule-Stefan, Pinnen och Henke övar kraft. Abstraka utemöbler. Lina och Hanna övar pump

Högbollskortet

Det vibrerar skönt i mina tighta jeans. Det är Grand Funk Henrik som sms:ar om att sluta tidigt och uppehåll i vädret. Häftigt. Hoppas på det samma men tyvärr. Till helgen kanske. Vädret är nu i det perfekta gränslandet mellan frost och ljummet och visst är det vansinnigt att spara flextid i såna lägen. Jag skäms.

Nu en stunds allvar. Vad händer med din pad och bucket om du halkar av högbollen och drämmer i backen så pass olyckligt att du havererar totalt? Tänk på det en stund. Dina efterlevande ska så småningom rensa ut dina saker ur förråd och stationsvagn. Svåra saker. Vad ska sparas, vad ska slängas och vad ska skänkas?

Gör det lättare för dina närstående, skaffa ett Högbollskort med dina önskemål! Sendit r&d satsar på ungdomen i vårens kampanj. Varför inte ge behövande ungdom en hjälpande hand? Ta ställning du med! Donera till de som behöver!

Alla hjärtans dag

Välkommen hem. I senditstugan är det Alla hjärtans dag ofta.

Inte nog med det. I brist på träningsverk, stick och andra droger finns ju alltid ett ständigt behov av att upplysa världen om diverse. Häromåret släppte Trummor & Orgel ett lysande album, men det började med H&K och "det svängde ju så in i helvete".

Arkivet: Hjärtat

Mackan, inte Kurt Albert, trasslar in sig på Le Cour i Fontan

Collinox vs. cordelette

Inledningsvis en klassisk lägereldsfavorit: Tillgänglighet, är det lika med slitage och accessproblem? Sendit ska kåsera lite och några trötta argument lovas. Först en låt:

Tillgänglighet är här på västkusten både ett hatat och ett älskat ord. Dom två attityderna lever var sitt liv utan att bråka alltför mycket med varandra. Det är bra. På BKK har det diskuterats om firningsankare vore något för Hallindens Branta. Det är en fin vägg för tradpointing. Hårda linjer överlag och det är eftertraktat att under ceremoniella former sätta en tick i guideboken. Nackdelen här är att det är bökig att fira av, fixa topprep att jobba ifrån plus att stigen upp och ner är barsk. På dessa hårda turer är det vanligen en som klättrar, firar av och gör high five med säkringsapan på backen, inte två som klättrar och gör high-five på toppen.

Det finns fördelar och nackdelar med att ankare. Bra med ett ankare är att det går åt mindre utrustning, det går fort, är säkert (vi firar från allt som sitter fast) och det är mer skonsamt för vegetationen uppe på berget. Dåligt är att glittret ger en känsla av förlorad orörd natur, förlorad äventyrskänsla, naturens villkor respekteras inte och ökad tillgänglighet leder till större slitage rent allmänt och fler bilar.

Ett bultat toppfäste just här kanske inte ökar tillgängligheten nämnvärt i form av fler besökare då turerna är allmänt krävande, det är vad som händer på andra ställen efteråt som är frågan. Vilka kriterier ska finnas? Ökad tillgänglighet kan innebära en risk att bekväma och besvärliga fetton som har svårt att vara hänsynsfulla i naturen dyker upp. Den snälla markägaren börjar snart tröttna på sommarkvällens eko och att trampa i människobajs är bara roligt första gången. Är det accessproblem som står för dörren p.g.a svinigt beteende räcker det inte att komma med pralin och likör. Besvärliga nedstigningar är kanske inte är så besvärliga trots allt. Men något paradigmskifte är nog inte aktuellt. Individens åsikter och gärningar lever kvar ett tag till. Lokala överenskommelser är bra men inte särskilt effektiva. Hyr en Norrman till att sätta ankaret. Då kan du både fira av smidigt och samtidigt gnälla.

Att en tur blir populärare om det kommer upp ett ankare i direkt anslutning är troligtvis korrekt. Hurra och fyfan! Vem som säger vad är inte alls någon kuggfråga. Eller är det? Historiskt sett inte men idag är det inte självklart. Dagens duktiga tradpointare som har kraft att ticka de tuffaste linjerna har samma jävlaranamma som de klassiska sportklättrarna har. Den ska ta mig fan redpointas förr eller senare även om det krävs ett idogt topprepande från ett (helst) lättåtkomligt ankare. Att leda linjen på egna bitar är målet, inte korvgrillnigen efteråt. En klassisk skolad tradräv fnyser. Vad är det för fel på korv? Spelar ingen roll om det var två eller tre häng på onsightförsöket, eller redpointförsöket. Korv lyfter, misslyckande tynger.

Tradpointing har alltid funnits och har alltid präglats av pushing limits aggressivitet. Approachen är den samma som för sportklättraren, att sitta på kanten och vifta med tårna medan andremannen försöker pilla panikdragna kilar är lika med bortkastad tid. Tradpointaren är modern, vurmar både för trad och för tillgänglighet och förmodligen snart även för pinkpoint.

Akivet: Beffe

Beffe/Banan Stefan ligger i bänkpress rapporterar pålitlig källa. Vad betyder det? Är det ett förstadium till en tjusig redpoint av något gammalt hårt projekt? Eller är det ett målmedvetet steg till förstaplatsen under den kommande Elektriker-09 galan? Givetvis håller vi tummarna för att Beffe gör sin 6:e tick inom kort. Kanske förstareppen på Lill-Manges färska, och för Beffe med det lockande namnet High Voltage?

Ur dokumentären Trärummet

Målmedveten? Beffe gjorde 5 turer utomhus, en av dessa var Kriminell Kantarell 8b. Denna bild kommer från Midsommarafton vid Bohusstugan -96. Beffe hade denna dag gjort sin 4:e tur på riktig klippa och då som andreman på Ekeheds Professor Drövels hemlighet -då ett blött hörncrux med 7+ move smått otroligt långt från systemväggens förutsägbara beta. Beffe med sällskap hade dagarna innan varit i ett blött Nissedal. Beffe fick där ihop en betydande del av sin karriärs viktiga ticks. Nej, det var i trärummet som framgången mejslades fram, inte i ett topprep/pluttig 4+ till 9- karriär. Talang ja, målmedveten ja, midsommarpackad ja, jamkung nej. Förhoppningsvis blir det pokal i både Elektriker-09 och Sendit Awards-09.

Dagens örhänge:

Förra helgen. Typ.

Men eftersom det är fredag om en timme och du är på lysande humör så blir det först en bit down the hill music:

Förra helgen knastrade det under kängorna när vi dunklädda smög fram över träsken i S-Backa. Knastret var lågt och nyckfullt. Ett överaskande vingel och knastret blir till plask och blöta foten gnyr resten av dagen. La Vida Loca som för mig var den sista bokade filmen på årets Filmfestival övergavs för det fantastiska vädret. Vinter, minus två och toksol är S-Backaväder. Kaffe i hand lutandes mot klippa sittandes på padden och svårt att prata med färsk bulle i munnen. Mer kaffe raggsocksfötter i högläge och generöst ömmande händer. Klippan sliter ner ett par ovana händer i ett nafs. Nafs nafs.

I runda slängar ett kvartal sen jag var ute i verkligheten. Ojoj. Ett rörligt höftskott på Olio som funderar sig uppför S-Backas überklassiker:

Pontent jazztobak på Härnäset? Lädernallen - obefintlig mainstreamism i klätterbloggträsket. Och Nordre Älv är faktiskt ett gäddvatten av rang, för övrigt.

Jag rullar tärningen... en tvåa. Så som herren skapade mig + ett paket kinapuffar ska jag nu ut och överraska. Ett helt ok torsdagsnöje. Helgen då? Prognosen ser ut som att det inom en mils radie kan finnas en fantastisk mängd vädersystem. Håll tummarna folks.

Tre i rad, S-backa

Henke Sjökvist kan glädjas åt att Klubben lätt nått fram till Elitserieledning. Han själv når inte hela vägen lika lätt.

Arkivet: Le Graviton

Coach på Gravitonnen i Sabot ca -98

Akivet: Voodoo

Hasse på västkusten kanske mesta klassiker, Voodoo i Utby.

Runt -97 var Voodoo gbgs första 8a. Men dagens töntdebatter om ditt och datt så kan den mycket väl vara 8a. Testa att starta från 8 mm skumgummi med grågummi Indos och rouge på kinderna så får vi höra vem som skrattar bäst och sist!

Det står några texter på Den elakes pad, låt mig få återkomma till dessa en annan gång (behöver trimma de optiska verktygen). De är av halvgrov intellektuell skitnerdig kaliber om jag inte minns galet.

Klart du inte har missat /FJ härliga bildsvit Fabben Freshness Series på Crimp. Denna inspirerade mig att betala för ett par timmars förnedring på jättehala grepp. Förnedringen bestod i huvudsak av att jag inte kom upp för de problem jag cruisade för tre år sedan. Om du nu sitter och ojar dig över min negativa klätterutveckling så handlar de tre åren om skruvfrekvens och inget annat. Ättika är toppen att rengöra grepp med.

Well. P3 guld på lördag och sen är det dags för filmfestival. P3 guld lockar Sveriges musikelit och jag ser fram mot att se artister som jag inte ser i vanliga fall såsom Hammerfall (jobbar med Joakims Cans mamma -cool metallassie va?) och Hellström. Det ligger en radda biljetter hemmavid inför filmfestivalen. Utbudet i år är bra även om dokumentärerna om jävligt deprimerande industrijobb lyser med viss frånvaro. Minns med rysning afghanerna som skar ner gamla oljetankers med vinkelslip för ett par år sedan och inte minst slakteriet i Nigeria där de styckade getter på en lerig yta nere i hamnen för att sedan grilla dem över brinnande bildäck. I år ser jag framförallt fram mot denna och denna.

Arkivet: Ulfbågen retroiserad

God fortsättning.

En ball funktion att ladda ner är Poladroiden. Kommer att göra succé bland de som fortfarande är förstummade över att det går att ändra konstrast på bilder i datorn. Finns för Mac och nyligen också för PC. Är du handcore fixar du detta själv givetvis. Snåla bara inte på vinjetteringen. Det här med bilder, eller kameror är ett fantastiskt aktuellt ämne i senditstugan. Långa Fabrorn vurmar för ett Canon system men eftersom det bara är fetton i pressdiket på Ullevi som kör med sånt så lutar det åt Nikon D300. Jag har inte upplevt ett liknande habegär sen Salomonryggsäcken lanserades. Och väntar jag ett halvår så finns det bergis en småbildsformatsmodell för 15000:- men den väntan är brun.

Jag vet inte om det är den senaste tidens inaktivitet som gör att jag känner skräck på Doomens nya boulderväggar. Dyna till toppjuggen är allvarliga grejer. Fler än jag har toppat ur och smugit ner på baksidan. Fett bygge som ungdomen säger.