Mannaminnevinter

Ett alternativt rus till att borsta mossa är att åka utför orörda branter, och just denna vinter har det blivit whätt (rätt på östgötska) mycket orörda branter. Här nedan ser ni Kalle på ett utmanande underlag i Ränna no:7 på Gaustatoppen ovanför Rjukan. Lite färsk inblåst snö får det hela att se fluffigt ut men så var det knappast då fjellet blänkte av ett hårt vindgroomat skal.


Fullt så hårt har det inte varit varenda gång. Under en tripp i slutet av mars njöt vi kallsnö bl.a. på Storbottskarvet i Hemsedal och på Dyrhagstind i Horungarna. Den resan var speciell på många sätt och en yttring är traven med böcker inom ruskfenomenet laviner som gåtts igenom sedan dess. Gillar Backcountry Avalanche Awareness av Bruce Jamieson som är härligt klinisk i svartvitt och norska snoskred.no som har en hel del nyttigt och gratis. På vägen upp till Hesten i Sogndal sattes sig stora ytor under ljudliga ”whups”, sprickor gick åt alla håll runt våra spår och däruppe på fjellet var det fullt med brottkanter från spontanras. Ca 30cm blötsnö efter en tids regn på en halvmeter poröst socker. Galet. Localsen skakade på huvudet åt förhållandena som var de värsta på år. Glada försiktiga skitar som vi är avslutades den dagen i Sogn Skicenters bigjump.

Läkarkandidaten whacks some lips nedför Storbottskarvet, Hemsedal

Sendare på Svarthätta, Hemsedal. -27 i dalen, rövsvett på toppen.