Hallå

Tystnaden är inte alltid tyst. Det är i tystnaden som själen pratar. Snackar lite dynga, formar idéer under hurrarop och diss, planerar och står i.

Dryga året sen det skrevs någe. Inte fullt så länge sedan det sendes dock. Var ju på Doomen med en bekants pojk för 4 månader sedan. Både pojken och jag behövde oss lite dynos och precist fotarbete. För pojken var det första gången på vägg och för mig var det kanske 820:e gången. Pojken var ute för att känna på, men kände så, att sendning inte är i närheten lika fresht som Brazilian Motherfucker Defence. Men pojken bildade en uppfattning om vad det är för något, det här med sendning. Vuxen och erfaren, med cool keps och jeans, visade jag ett par smidiga flytt i ett överhäng. Hängde loss en smula. Ja till och med ett dopp i kritpåsen under en komplex stund med tåhook å allt. Pojken tittade, ja det gjorde pojken, och sedan reppade pojken det hela på ett betydligt enklare sätt. Sen gjorde pojken en sträckt bakåtvolt i sitt nedhopp från toppen och jag klättrade försiktigt ner. Min pedagogik sög hästballe. Bilden av mig som hexentrixgubbe, välklädd i och för sig, har sedan dess hemsökt mig nattetid. Vad månne det bli?

Säsongen är i full gång. Vädret har varit ok. Således måste det finnas gott om feta tick-marks där ute. Ska ta mig ut nån dag och försiktigt testa huden. Ja huden är fortfarande kass. Smaka på ordet eksem ett tag och du förstår. Smakar bäver right?

Men i bergen har jag varit, bl.a. för att ta en bild på Ragnar Crona när han i god stil ränner upp för en sällsynt fet Trotskis i Fjällbo.

Kommer det något ur den kreativa tystnaden? Ja det återstår att se. Om inte annat lite Arkivbilder från förr - de brukar som regel också komma med en historia. L8ter.