Sportfotografen för en dag

Vinnaren av Varvet 2010, Sammy Kirui uppför Avenyn.

Den odramatiska dramaturgin

Hade du en skön svensklärare som ägnade tid för att du skulle komma ihåg hur en film kan vara uppbyggd - den s.k Dramaturgiska modellen? Va bra då för här kommer fortsättningskursen för dig som är klätterograf och vill göra ett högst ordinärt klipp att visa upp på YT. Har du högre ambitioner än det ordinära? Ja se då denna lilla guide som ett hjälpmedel för att undvika de klassiska träckpölarna som 99% har en strålande förmåga att klafsa runt i. Följande graf är resultatet av ett gediget granskningsarbete av en drös svenska klätterklipp. Den lodräta linjen anger hur intressant och handsvettigt klippet är medan vågräta presenterar de dramaturgiska momenten.
Kurvan når upp till intressant i 99% av klippen. Varför? Jo se här: Entrén visar karaktärerna och eventuellt ett klätterbart face. Ibland en bilfärd eller promenad med pad på ryggen. Det ligger i vår natur att börja försiktigt för att sakta komma till skott. Vi skrämmer inte bort tittarna med visuella explosioner eller närbilder på Keith Flint-typer i högt tempo. Vi värnar om grönska och allemansrätt - vi smyger fram. En klassisk Set-up är någon som sitter på en pad och tar på sig ett par skor, någon som borstar grepp eller någon som vevar med armarna med blicken riktad uppåt. Kurvan passerar lätt Hmm och Sevärt men stannar sedan. Warum? Detta har hänt: Klättraren har kommit upp till kruxflyttet både en, två, tre och fyra gånger, ibland upp till 17 gånger men har alltid fallit i backen under ljud och oftast från samma kameravinkel. Och det är här som problemet ligger. Av,på, av, på är tjatig och högljudd, tillför inte i längden ett skvatt spänning och dessutom blir försöken bara taffligare och fulare. Kurvan visar dock en liten svag uppåttrend här och det kan vara ny beta eller en passerande local som pekar på din Mithrilbyxa och undrar om du är från Tunabergs Högfjälls Klubb. Kurvan dyker till Ett filmklipp och dina fingrar börjar treva efter kortkommandot Stäng fönstret. Dina fingrar stannar dock då du vet att PONR är nästa moment (du vet ju innerst inne hur det brukar vara). Kurvan mot Förlösning går raskt uppåt. Ett och å annat taffelpress (tillfällig dipp i kurvan) kan fortfarande ses men i regel har du nyligen fått hämta luft genom att filmaren under en sendarpaus visat kvalitativt borstjobb, betadiskussion och dyra dunjackor. Men sen så går sendartåget! Armarna uppåt under jubel! Avslutet tynar sakta bort, ett par ryggdunkar eller knuckel-kissing kanske men du vet att showen är över för denna gång. Tillhör du 1%arna? Lär dina kompisar något i sommar. Walker hör hemma bland dessa 1%. Yes, I really enjoy it.

IDW2-10: Hesten, Romsdal

Sjökvistarn drar på.

Arkivet: Speedway, Hönö

-Jag vill ha en bild på Speedway till guiden. Tänkte mig att... Oj vad snabb du är Per. Och toppless!

Medan sambon har syjunta är jag hänvisad till klädkammaren/kontoret...

...eller till att gärna dammsuga bilen då det ligger pommes frites mm under sätena eller helt sonika dra. Väljer så kontoret men inte utan en stor del av syjuntans fikafat. Läppjar ömt i mig 500ml kaffe och klämmer ytterst forcerat fram lite kreativitet - lika forcerat som att dyna från en avig obehaglig position till en tvär och vass annan. Om du undrar så kan jag, på ett eller annat sätt, koppla sendning till i stort sätt vad som helst. Låt mig ta ett exempel:

En välklädd Chief executive officier bloggar om affärer, kvartalsrapporter och en och annan spritbuffé med scandal beauties och kristall. Ett år senare vinglar den f.d chief executive officieren fram, nu nerdressad i nerpissade jeans och sportjacka från Dressman. Bloggen tystnar. -fin-. Så går ett år och den f.d. chiefen drar igång bloggen igen. Innehållet är kopplingar till en busy affärsvärld baserat på minnen och en generellt cool lifestajl. Chiefen är rökt, helt passé, men det som fortfarande spirar inne i cheifen kallas Hopp och Överlevnad eller eventuellt Tänk och Om. Annorlunda perspektiv på upplevelser av vurm och värme. Vill vara en i laget, en skriven sida i ett tidsdokument, en staty på påskön, ett pariserhjul i hamnen.

Jag ser på åtta:anus att Bosma har gjort hårda leder. Ser att Walkers sendarsemester håller tempo. Härnäsets egna Karl Otto Evers visar upp fina Skaftö Beach. Inte ett smack från Climb-In. Fortsätter surfa runt bland div. bloggar, vissa är fryntliga i vårsolen andra vissna i mörkerstrålen. Stannar en stund vid D.Os Bouldergate och längtar till Font, och till min stora förvåning även till gamla actionsfilmer. Ursäkta min kapning av din bild Daniel och men jag bara måste --->

Jag lovade att visa upp nått välklätt. Det kommer det kommer. Men först vill jag passa på att syna några bloggar i sömmarna. På ca 2minuter ser jag en trend att röd t-shirt tappar mark mot vad som tycks var lite mer anti-style, STHMLbloggarna visar på det eller är det att sendarna i huvudstaden är stirriga över att vilja vara först med att breaka en ny stil att det blir en smula rörigt. Här i GBG ser jag att skarfsen är undangömda, tack och lov för det, men att en mössa i stark kontrast mot överkroppbeklädnaden är på gång. Tvärrandigt och rutigt med knappar still going strong. Så även jeans and beanis. En känsla är att sendare är rätt nöjda med det som klär sedan ett par år, små variationer här och där såklart men det är mest små utflykter från en grann baskollektion. De jag pratar om är inte alla. Precis som i övriga världen är det en liten del som verkligen försöker skrida framåt, andra gömmer sig tryggt i jordnära Houdinihoods och grafitfärgade bomullsbyxor. Vad gör jag själv då? Jo jag funderar vidare sedan någon gjorde en oerhört otrevlig jämförelse med TV4s Rikard Sjöberg.

Dagens music video re-make:

Mannaminnevinter

Ett alternativt rus till att borsta mossa är att åka utför orörda branter, och just denna vinter har det blivit whätt (rätt på östgötska) mycket orörda branter. Här nedan ser ni Kalle på ett utmanande underlag i Ränna no:7 på Gaustatoppen ovanför Rjukan. Lite färsk inblåst snö får det hela att se fluffigt ut men så var det knappast då fjellet blänkte av ett hårt vindgroomat skal.


Fullt så hårt har det inte varit varenda gång. Under en tripp i slutet av mars njöt vi kallsnö bl.a. på Storbottskarvet i Hemsedal och på Dyrhagstind i Horungarna. Den resan var speciell på många sätt och en yttring är traven med böcker inom ruskfenomenet laviner som gåtts igenom sedan dess. Gillar Backcountry Avalanche Awareness av Bruce Jamieson som är härligt klinisk i svartvitt och norska snoskred.no som har en hel del nyttigt och gratis. På vägen upp till Hesten i Sogndal sattes sig stora ytor under ljudliga ”whups”, sprickor gick åt alla håll runt våra spår och däruppe på fjellet var det fullt med brottkanter från spontanras. Ca 30cm blötsnö efter en tids regn på en halvmeter poröst socker. Galet. Localsen skakade på huvudet åt förhållandena som var de värsta på år. Glada försiktiga skitar som vi är avslutades den dagen i Sogn Skicenters bigjump.

Läkarkandidaten whacks some lips nedför Storbottskarvet, Hemsedal

Sendare på Svarthätta, Hemsedal. -27 i dalen, rövsvett på toppen.